Just Give Me A Chance kapitel 22
- Öhm...Hej Omar. Han nickade. Jag gjorde en gest som visade att han kunde komma in. Han gick in, tog av sig skorna och la de prydligt vid skohållaren. Jag började gå till mitt rum och han följde lydigt efter. Som en liten hund som följer sin matte. Jag log åt tanken. Okej se allvarlig ut tjejen. Ser ju ut som ett fån när du står och ler. Jag gick in i mitt rum och satte mig på sängen. Han stängde dörren. Det blev en pinsam tystnad. Jag avbröt den genom att säga:
-Sååå
***************************************************************************************
Mirandas perspektiv:
- Asså du Miranda jag ville bara säga att jag är ledsen. Jag vet att du inte kommer att förlåta mig helt och hållet men... Förlåter du mig? Jag vet inte om jag har typ "krossat ditt hjärta" eftersom vi inte riktigt var ihop och så. Jag älskar dig mer än allt annat. Jag skulle göra vad som helst till dig. Ingen är värd dina tårar. Ja asså om du fick några. Jag kollade på honom chockad och förvånad. Han älskar mig!? Jag svarade:
- Det är lugnt Omar. Jag fick några tårar. Lögn. Du har inte "krossat mitt hjärta" om man säger så. Lögn igen. Jag förlåter dig... Han pep till av glädje. Haha vad söt han är! Han kollade på klockan och sa: Oh Shit jag måste dra. Jag måste hem. Haha det är faktiskt Torsdag idag... Jag skrattade och nickade sedan därefter. Vi kramades och han gick sedan. Puh... Vilken dag asså. Ja inte för att det har hänt så mycket men aa...
3 dagar senare:
Jag gick hem med Felix. Han fick ett sms från Oscar om jag förstår det rätt. Omar skulle komma idag. Jag längtar! Felix kollade på mig och undrade om jag ville gå på fest. Jag gillar inte fester. All alkohol och ja... Killar. Det är för mycket. Jag nickade. Nån gång så måste jag ju ändå gå så varför inte. Vi sa hejdå och sen gick vi åt varsitt håll. Jag gick snabbt in i duschen när jag kom hem. Vattnet sipprade på mig kropp. När jag tagit schampo och balsam så virade jag handduken runt kroppen och gick ut ur badrummet, sen gick jag till min WIC. Hm... Vad ska jag ha på mig? Någonting ganska slappt men ändå fint... Den fick bli så här...: tänk dig i fina kläder. Dina drömkläder... Jag plattade sedan håret och tilsist så sminkade jag mig. Jag är inte riktigt galen i smink. All smink är ju typ likadana. Fast man vill ju vara ganska fin. Min hy är inte så fin tycker jag... Jag hörde dörrklockan och jag gick ner. Där stog Omar. Han gick fram till mig. Betraktade mig och gick sedan närmre och viskade Jag som trodde att du inte kunde bli vackrare. Han log. Jag rös av rösten inte på ett dåligt sett. Vi gick hem till Felix, som bodde ett kvarter bort. När vi äntligen var framme så öppnade Felix precis innan vi skulle öppna dörren. Han log och vi åkte sedan till festen. Den var hos Oscars vän Albin. Vi gick in och hörde musiken dunka. Det luktade rök och alkohol. Perfekt. De två lukterna jag hatar. Fast Felix och Omar verkade vana. Jag försökte att vara oberörd. Vilket inte funkade så bra. Felix gick iväg. Kvar stod jag och Omar. Han såg nog att jag var lite orolig och rädd så han tog min hand. Han log och jag log tillbaka. Jag gick och hämtade nått att dricka. Bara alkohol... Skit... Jag letade och tillsist så hittade Cola. Perfekt. Det är sånt man ska dricka på en fest. Jag såg Omar och en tjej. Det såg ut som att de skulle äta upp varandra. Jg gick fram till de och knackade på Omars rygg. Han kollade irreterat på mig. Han fräste:
-Vem är du och vad vill du!? Ser du inte att jag är upptagen! Det luktade alkohol. Hur länge var jag borta egentligen. Jag sa lugnt och försiktigt. Jag är din flickvän( inte det bästa att säga ). Han skakade på huvudet och hade en äcklad min på ansiktet. Aldrig i livet. Ingen vill ha dig. Du är fet och äcklig. Ful är du också! Usch varför skulle jag vara tillsammans med dig! Än en gång. Aldrig i livet. Jag gick iväg med tårar. Orden ekade i mitt huvud. Du är fet och äcklig. Ful är du. Hur kunde han säga så. Jag gick igenom folkmassan. Allt jag såg var tårar. Jag sprang in i skogen. Jag sprang så långt som jag kunde. Fast jag inte kunde springa mer så fortsatte jag att springa. Varför. Det har jag absolut ingen aning om. Jag saktade ner farten tills jag gick. Sen minns jag inget. Allting blev bara svart.
***************************************************************************************
Inte så långt... Jag vet! Men det är så att jag suger på att skriva om ja sånt där... Det passar inte mig men jag tyckte att det behövdes lite drama... Men aa... Ledsen att det bara blev Mirandas perspektiv... Vad tror ni händer? Kommentera! Ge lite respons! Vad tror ni är fel med Omar och vad kommer hända med Miranda?😦😯
Kommentarer
Trackback
