- Jaha menar du så men jag bara hälsar på min moster. Hon nickade, när jag frågade henne. Hon svarade att hon bara skulle hälsa på sin mammas vän med sina föräldrar. Jag nickade. Jag sa:

-Vad heter hon då? Jag frågade bara för att inte verka oartig hon svarade kort:

-Hon heter Karin. Men vänta det är ju min moster. Jag sa det högt och hon skrattade till och sa JAHA! Vi fortsatte att skratta tills Dante började skälla. Jag sa att jag måste fortsätta att gå med honom och hon nickade. Vi gick åt varsitt håll. Jag började se huset. 

 

***************************************************************************************

 

Åh...! Vad skönt med en promenad. Haha behövde lite egentid med uhm... mig själv!!! Jag fortsatte gå efter att ha pratat med Felix. Det kändes ändå ganska skönt mellan oss. Inte alls stelt. Oh shit nu ser jag huset... Hur ska det här gå nu då? Jag ska bo med Felix i två veckor. Tur att vi inte behöver dela rum. Haha oj det skulle bli konstigt. Jag gick in och mötte mina föräldrar som var påväg ut med Karin. De skulle handla någonstans. Men klockan är väl halv sju nu va? Jag gick till ´´mitt´´rum. Jag satte mig vid sängen och märkte att Julia hade ringt mig typ trettio tusen gånger. Jag hade haft den i bakfickan och stängt av ljudet. Jag kollade på alla sms:en. Det var mest -Hallå är du där? - Hallå!? - Har du glömt mig eller? - Svara dååå! - Har du träffat en kille eller? Haha. Det sista sms:et skrattade jag åt. Åh varför ska hon alltid vara så dramatisk? Men jag älskar henne iallafall. Någon knackade på dörren och jag sa ganska högt :  - Kom in. Felix huvud stack in och han såg orolig ut. Han frågade hur jag mådde. Haha vad gulligt! Jag svarade att jag mådde bra. Han sa bara okej. Jag sa åt honom att komma in och stänga dörren. Han gjorde som jag sa och vi satt åt varsitt håll på sängen. Vi skulle köra 20 frågor. Det här kommer bli kul. Det var bara snälla frågor vi frågade varandra som syskon och husdjur och så. Efter så pratade vi mellan himmel och jord. Vi skrattade åt samma saker hela tiden och Felix lyssnade faktiskt på vad jag sa. Det kändes som att vi blev bästa vänner på typ en timme. Men han är rolig och snäll det är bara det som en bästis är. Vi bestämde oss för att kolla på film. Vi valde filmen smurfarna 2. Jag älskar smurfarna. Döm mig inte! Haha. Vi satt och kollade på filmen. Jag hade inte sett den eftersom den är ny. Vi hörde att någon kom in i huset. Jaha det måste vara mina föräldrar och Karin då. Det var någon som letade efter en sak lät det som. Vi fortsatte att kolla på filmen och ungefär vid halva filmen så var det något som gick sönder. Det lät som ett glas eller en vas. Vi gick ner för att kolla hur det var där nere. Precis efter sista trappsteget stannade jag. Felix gick förbi mig. Allting var kaos här. Det har varit ett inbrott. Tänk att vi inte märkte något. 

 

Äntligen har jag och Miranda blivit vänner. Vi är nog bästa vänner nu! Vi skrattar åt samma saker. Vi skulle kolla  på film efter 20 frågor. Vi valde smurfarna 2. Den är nog ny. Precis när vi hade startat filmen så kom någon in i huset. Vi fortsatte att kolla på filmen. Men efter ungefär halva filmen var det nått som gick sönder. Det måste nog ha varit en vas. Vi gick ner. Miranda gick ner först. Hon stannade vid sista trappsteget. Jag gick förbi henne och såg att det har varit inbrott i huset medan vi kollade på filmen. Shit vad ska vi göra? Ringa polisen eller? Jag kollade på Miranda oroligt. Hon var alldeles tårögd. Jag tror att hon är rädd. Jag förstår henne. Det är jätteläskigt. Jag ringde min moster. Hon svarade efter tre signaler. Hon sa med en glad röst:  

- Hallå det är Karin. Jag sa :   -Hej det är Felix. Uhmm... Det har lixom varit inbrott i huset medan ni var borta. 

Hon blev genast orolig det hörde man. Hon sa:  - Oj men vart var ni medan det skedde? Jag sa att vi kollade på film i övervåningen och att vi stängde dörren. Hon skulle komma så fort som möjligt. De var i nått köpcentrum som låg ganska långt bort tror jag. Jag och Miranda gick runt i huset för att se vad de kan ha tagit. Haha de hade tagit fjärrkontrollen men inte teven. Vilka idioter. Vi fortsatte att gå runt och helt plötsligt kom jag ihåg Dante. Jag skrek Dante högt. Inget svar ( eller skällande ). Onej tänk om de har tagit honom! Okej var brukar Dante vara då? Jag gick in i alla rum eller snarare så sprang jag. Nej de har han. Jag satte mig ner på soffan och suckade allt var meningslöst. Miranda kollade oroligt på mig. Hon klappade mig tröstande på axeln. Vi hörde en bil komma vid uppfarten. Vi kollade på varande lite oroligt. Ingen gör väl inbrott på samma hus samma dag va? Nej men det måste vara min moster och Mirandas föräldrar. Då så...

 

***************************************************************************************

Halloj!!!:D Ledsen för dålig uppdatering men ja... Det blev ganska mycket drama på detta kapitlet. Eller hur?:) Men det kommer ett kapitel till eftersom jag har gjort ALLA läxor. Åh... SÅ SKÖÖÖÖNT! Men ses senare då