Jag skakade på huvudet och sa:

-Hejdå Miranda. Hör inte av dig till nån av killarna eller MIG! Hon verkade förvånad och jag stängde dörren lite försiktigt. Jag kanske tog i lite och jag skulle ju knappast vara snällare om jag slängde igen dörren. Jag gick tillbaka och såg 6 ögon kolla på mig. Oscar hade gått tillbaka. De måste ha hört allt.

 

***************************************************************************************

 

Mirandas perspektiv:

Jag och Julia har blivit utkörda av killarna. Usch de kanske är såna players. Åh... jag har träffat många players. Jag trodde att Omar var annorlunda. Jag hade fel. Jag gick med Julia till plattan. Där träffade jag mitt ex. Han var otrogen. Jag och Julia försökte undvika honom. Han hälsade glatt. Han kramade Julia och hon log lite falskt. Sen var det min tur. Det får bli en kort kram. Jag kramade honom. Julia viskade:

- Kolla är inte det killarna? Jag avslutade kramen och kollade bak och såg Omar. Han gick iväg med killarna bakom sig. Jag gick till de men de gick bara snabbare och snabbare. Jag ropade hans namn men antagligen hörde han men inte brydde sig eller så hörde han inte. Hm... jag tror att han inte brydde sig. Jag gick hem till Felix eftersom det var det enda stället de kunde tänkas vara på och sen så visste jag inte vart de andra bodde. Oscar kom när jag plinga på. Jag pratade med Omar och han sa att jag inte skulle höra av mig. Jamen det gick ju bra! Vad har jag gjort!? Jag gillade verkligen honom. 

 

*När de är hemma*

Jag har packat upp. Fy vad skönt att få se sitt rum. Det har varit en massa drama de senaste veckorna i Stockholm. Haha. Jag la mig på sängen. Mina föräldrar hade kommit hem från sitt jobb. De kom in på mitt rum. Båda satte sig på sängen. Onej det här är inte bra... Det brukar aldrig bli bra när båda kommer in i rummet.  De sa att vi skulle flytta eftersom min pappa hade fått ett nytt jobb som ägare av ett framgångsrik köpcenter. Han säger att det är en VÄLDIGT stor ära. VA!? Nej jag kan ju inte lämna Småland! Eller mitt rum och Julia! Julia är den bästa vännen i hela världen. De kollade på mig lite oroliga för jag såg säkert helt död när jag låg på sängen. Jag hade blundat. Jag öppnade mina ögon och kollade på de. Jag sa:

-Menar ni allvar? Jag kan inte lämna allting bara för att du fått ett nytt jobb? De svarade inte. Kollade bara på mig och kollade med en medkänsla. Men det är faktiskt en stor ära att få det jobbet. Förr så arbetade min pappa som ägare av ett GANSKA stor fabrik. Vänta lite jag har ju glömt att fråga vart vi skulle flytta nånstans och när. De sa att vi skulle flytta till en stor villa i Stockholm i slutet av sommarlovet. PUHH. Jag kan fortfarande vara med Julia ett tag till. Man såg att pappa var stolt när han sa en stor villa. Vi har inte haft problem med ekonomin men ändå. Vi har ju bott i en normalstor villa. Den nya har en pool i baksidan och den är ungefär 4 gånger större än vårt hus här. Det kanske inte skulle bli så dåligt där förutom med att jag skulle lämna Julia. De senaste dagarna eller veckorna har jag varit med Julia. Vi har till och med sovit över hos varandra. Jag berättade den stora ´´nyheten´´för Julia. Det var 3 veckor kvar av sommarlovet. Mina föräldrar ville ha lite egentid. Vi skulle till nått lantställe mitt ute i ingenstans eller om jag ska vara tydlig så är det uppe i norrland. Vilket kommer bli en lång resa eftersom vi bor ganska långt söderut.Vi skulle åka på söndag och vi ska vara där i två veckor eftersom vi ska åka till Stockholm en vecka innan och packa upp i det nya huset. Jag har tagit förväl med Julia och det blev många kramar och tillslut började vi lipa. Haha. Vi var framme vid huset som vi skulle bo i. Mamma hade visst en gammal vän här. Jag gick in i rummet och det var fint här inne.  En blommig tapet och en dubbelsäng i mitten nästan. Ett skrivbord och en garderob. Allting var gammaldags men väldigt hemtrevligt är det. Jag packade upp. Vad hade mina föräldrar tänkt på att jag  skulle göra här? Jag gick ner till köket och såg de fika. Med bullar och kaffe. De frågade om jag ville ha. Jag skakade på huvudet. Jag sa att jag gick ut lite för en liten promenad. Jag tog min mobil som låg på laddning. 67% får väl räcka. Jag ska nog bara använda den till att ringa. Jag gick ut. Det var ganska kallt åh vad jag önska at jag inte tog med mig jacka. Jaja ändå för långt för att gå tillbaka. Jag gick på en smal stig. Jag såg någon gå mot mig med en söt liten hund. Vi kom närmre och närmre tills jag såg att det var... Felix? Vad gör han här 

 

Felix perspektiv:

De veckorna som varit så har jag hängt med killarna och Omar har åkt tillbaka. Mina föräldrar ska på nån jobbresa och min syrra ska hänga med sina kompisar i Spanien. Den här gången fick inte jag vara hemma själv. De ansåg att det blir sena kvällar och att jag inte åt nyttigt. Jag skulle åka till min moster Karin. Jag ville verkligen inte lixom att bo ute i ingenstans är väl inte roligt? Jag åkte till min moster tidigt eftersom mina föräldrar sa det till mig. Efter några timmar så var jag framme. Det var inte så varmt som jag trodde att det skulle vara. Tack gode gud att jag fick ta med mig Dante. Haha låter konstigt men jag skulle dö av tristess om jag inte fick ta med mig Dante. Jag bestämde mig för att gå ut med henne. Jag gick på en stig men när den tog slut gick jag tillbaka. Äsch det var väl lika bra det. Kl är ju 17:45 maten är väl färdigt kl 18:00. Jag var ganska nära huset när jag såg en tjej. Vi kom närmre och närmre. Jag känner igen henne. Det är ju Miranda! Båda vi stannade lite förvånade när vi hade kommit så nära att vi kunde röra varandra. Båda vi sa hej. Hon frågade vad jag gör här. Jag svarade bara:

- Äh jag bara rastar Dante den behöver uträtta sina behov haha. Hon skrattade med mig när hon frågade igen vad jag gjorde i Norrland. Jag sa:

- Jaha menar du så men jag bara hälsar på min moster. Hon nickade när jag frågade henne. Hon sa att hon bara skulle hälsa på sin mammas vän med sina föräldrar. Jag nickade. Jag sa:

-Vad heter hon då? Jag frågade bara för att inte verka oartig hon svarade kort:

-Hon heter Karin. Men vänta det är ju min moster. Jag sa det högt och hon skrattade till och sa JAHA! Vi fortsatte att skratta tills Dante började skälla. Jag sa att jag måste fortsätta att gå med honom och hon nickade. Vi gick åt varsitt håll. Jag började se huset. 

 

***************************************************************************************

Sååå ledsen för att det var längesen då jag skrev ett kapitel!!!;/ Men här kommer det och jag hoppas att det blir ett ganska tråkigt kapitel. Jag vill bara säga att det också blev typ likadant på båda kapitlarna men jag vill inte att det bara ska bli ett perspektiv!:) HHHEEEEJJJJDDDÅÅÅ ha en fortsatt trevlig kväll foooers:D :*<3

 

//Emma