Jaha vad ska vi göra nu? Det brukar aldrig bli tyst mellan oss. Till och med Felix var tyst. Han är ju alltid så pratglad. Han brukar inte ens kunna vara still i tre sekunder men nu var han helt tyst och still. Kanske är han sjuk. Oscar sa sedan efter ungefär 5 minuter:

- Ogge vet du vem det var som slog dig?

 

***************************************************************************************

 

Omars perspektiv:

Jaha så nu har vi skickat ut tjejerna! Ogge tyckte visst att de var jobbiga. Felix verkade inte heller så glad över att de var här. Vi satte oss vid Felix soffa. Alla var helt knäpptysta. Vilket det aldrig brukar vara annars. Efter några minuter frågade Oscar Ogge om han visste vem det var som slog honom. Ogge kollade med en blick som menade att om han visste det skulle han sagt det. Felix mobil ringde, Han svarade:

- Hej mamma. Hans mamma sa något och hans ansiktsuttryck blev från normal till förvånad. Han la på och han sa att Daff är på sjukhuset. Alla började prata i mun på varandra. De fortsatte att prata i mun på varandra. Hallå!? Har de inte tänkt på att vi kan besöka honom. Jag var tvungen att skrika för att de skulle höra. Alla nickade och vi gick ut till våra mopeder. Fast jag måste åka med Felix eftersom jag inte har min här i Stockholm. Vi åkte till sjukhuset och vi gick fram till receptionen och frågade efter Daff Kjellström. hon sa att han var i rum ** och vi gick dit. Vi gick in i rummet och såg Daff ligga i sängen. Vad hade hänt? Vi satt där i tre timmar då han äntligen vaknade. Han sa att han gick hem från studion då någon var framför honom och slog honom. Det var en man. Han hade en pistol. Han tog Daffs mobil och pengar. Han hade redan spärrat sitt kreditkort. Vi var där en timme till då vi var tvunga att gå eftersom doktorn skulle hjärtslagen. Daff var blek och svag. Han hade en hes röst. Vi gick till svampen och där såg vi Julia och Miranda. Men de var inte ensamma... Det stog en kille vid Miranda och de höll på att krama om varandra. Det kändes som att de stack en kniv i mitt hjärta. Hur kan hon!? Visst vi är ju tekniskt inte sett ihop men ändå. Killarna verkade märka det. De klappade mig tröstande på axeln. De sa att hon var ett pucko som gjorde så här mot mig. Julia såg oss och vinkade till oss. Vi vinkade inte tillbaka. Julia sa nått till Miranda och hon vände sig om. Jag gick iväg med killarna bakom mig. Hon skrek mitt namn. Jag ville gå till henne och krama henne men jag kan inte. Vi satte oss vid mopederna och åkte iväg. När vi var hemma hos Felix satte vi oss vid soffan igen och kollade på en skräckfilm. Mitt i allt plingade det på dörren. Alla ryckte till även jag. Felix ställde sig upp lite osäkert. Oscar ställde sig upp och gick mot dörren. Efter vad som har hänt Daff så har vi låst dörren. Man hörde han bråka med någon. Jag ställde mig upp för att se vem det var. Det var Miranda. Hon såg mig och log. Åhh... Jag skulle också vilja le mot henne kärleksfullt men jag KAN INTE! Hon sa att han bara var ett ex som inte har släppt taget än. Men då kan man ju undra varför de kramades. Jag skakade på huvudet och sa:

-Hejdå Miranda. Hör inte av dig till nån av killarna eller MIG! Hon verkade förvånad och jag stängde dörren lite försiktigt. Jag kanske tog i lite och jag skulle ju knappast vara snällare om jag slängde igen dörren. Jag gick tillbaka och såg 6 ögon kolla på mig. Oscar hade gått tillbaka. De måste ha hört allt.

 

***************************************************************************************

Ganska kort blir det men jag blev så yr att jag typ vila lite men nu har jag iallafall skrivit klart kapitlet. Åhhh!!! Det känns så SKÖNT. Jag har huvudvärk nu så jag måste dricka lite medicin nu. Jag glömde nästan, jag kommer inte att skriva så att det typ står samma sak vid varje perspektiv. Hejdå!:*<3