- Allt är bra med mig. Lite vilse och sådär men det är luuungt. Han skrattade och sa att han skulle visa vägen. Jag nickade och gick blygt efter honom. Kände mig lite barnslig när jag var vilse och en kille i samma ålder kommer och hjälper mig. Han frågade efter adressen och jag svarade. Han stannade och kollade på mig. Vänta gjorde jag nått fel? 

- Är du Daffs dotter? Kjellström som efternamn? Jag nickade lite chockad och rädd samtidigt. Det här var en stund jag faktiskt är lite stolt och ändå inte stolt. Han vet vad jag heter. Ja i efternamn då.

Coolt! Haha nejmen har jag blivit känd genom min pappa eller vadå? 

´´uhm... måste nog hem nu... Men ses då...´´ Han nickade och sen gick vi åt varsitt håll. Efter några minuter hörde jag fotsteg bakom mig. Jag är som en liten hare... rädd för allting. Jag började gå snabbare och snabbare då jag hörde att fotstegen ökade farten och att den var andfådd. Sen sprang jag snabbt rakt fram utan att veta vart jag var. Fotstegen kom närmre och närmre. Nån tog mig på axeln och det var då jag vågade kolla på personen. Puh... bara Felix... 

´´Du är snabb haha...´´ Okej jag är snabb om jag själv får säga det

´´Jagade du mig eller nått? Du skrämde livet ur mig!´´

´´Ville bara ha ditt mobilnummer men du typ sprang iväg...´´ Han rodnade när han sa att han ville ha mitt telefon nummer... Awww så sööööööt! Men jag gav honom numret och sen kollade på varandra. Tre sekunder... Kändes som flera timmar. Han har magiska ögon. 

 

Helt otroligt... Jag har träffat en tjej på typ två timmar och jag är helt otroligt kär i henne asså. Det är nått med henne. Hon är unik och inte som alla andra tjejer. Cool, söt, smart tror jag..., tuff och otroligt perfekt. Hon harklade sig och jag skämdes, kollade istället ner i marken. Hon fnittrade och gick iväg. Efter så gick jag hem igen. Jag hörde att nån gick bakom mig. Jag kollade bak och såg Fannie. Hon log och gick snabbare till mig.