2013-10-17 ♥ 20:59:45

Just Give Me A Chance kapitel 18

(Senaste)
Det var väldigt fint här. Det var inte heller Foooers som var här.  Vi hittade en plats. Precis när jag skulle sola började det regna. Skit. Jag kollade på Felix. Han skrattade till. Jag tog min handduk och täckte den över mitt huvud. Felix gjorde likadant och vi gick till ett träd och ställde oss under. Jag kollade på trädet. Det var en stor gran. Jag tyckte bara att det var ett vanligt träd. Inget märkvärdigt med det. Men då såg jag det...
 
***************************************************************************************
 
Felix Perspektiv:

Jag och Miranda gick till nån badplats. Precis då vi skulle sola och bada började det regna. Typiskt... Men jag och Miranda sökte skydd under ett träd. Miranda kollade runt nästan hela tiden. Jag märkte att hon spände sig jämte mig. Jag letade efter hennes blick och då såg jag att hon kollade på nått som var skrivet på trädstammen.
M+F=Sant.
Hon såg lite obekväm. Jag visste inte om jag skulle vara glad eller inte. Jag menar hon är ju min bästa vän och så. Jag har inte känslor för henna va? Jag hoppas inte det iallafall... Jag sa:
- Äsch det betyder ingenting. Hon nickade lite försiktigt. Vi väntade på att det skulle sluta regna. Efter ungefär 10 minuter slutade det. Vi gick sakta men säkert hem. Det var stelt mellan oss. När vi äntligen såg det röda huset pustade jag ut, det verkade Miranda också göra. När vi kom in mötte vi Mirandas föräldrar och min moster. De var fullt upptagna med att packa upp grejer de hade köpt. Jag gick upp till mitt rum. Jag somnade på sängen. 
*RIIIINGRIIIING*
Jag svarade utan att se vem som ringde:
- Hallå det är Felix här.
-Tja brooo hörde jag Omar säga på andra sidan luren. Han berättade att han och killarna hade bestämt att åka till Norrland och träffa mig. Ånej... Miranda! Det sa jag såklart inte högt. Jag harklade mig och mm:ade. Jahopp de skulle komma om bara en dag. Jag gick ner till Karin och berättade att de skulle komma. När jag berättat klart hörde jag någon springa upp för trapporna. Miranda. Jag sprang efter henne. Hon hade stängt dörren efter henne. Jga gick in utan att knacka. Där satt Miranda på sängen. Hon sa att Omar HATAR henne och det gör de andra me. Jag kunde ha sagt att de inte alls gjorde det men ska jag tala sanning eller inte. Jag menar Miranda gillar verkligen Omar och hon och jag är ju bästa vänner. Jag klappade henne på ryggen. Där satt vi tills vi hörde min moster ropa i undervåningen. Dags att äta. Det blev potatis med fiskpinnar. Yey älskar det. Haha. 
 
 
 
 
 
 
***************************************************************************************
 
Heej dåligt kapitel och inget drama och jag är ledsen...😪 Men jag vet inte vad den ska handla om!!! Okej jag har typ ångest här hemma... men jaja... Freda imorn och ja det ska bli asgrymt!😜
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0