Felix perspektiv: Efter skolan gick jag hem. Jag tog genvägen genom skogen. Där såg jag en flicka sitta vid ett träd. När hon såg mig sprang hon till mig. Jag såg att det var Melissa. När hon såg vem jag var så vände hon sig om. Jag stoppade henne med att lägga en hand på hennes axel. Hon vände sig om och sa vad. Jag frågade bara om hon var vilse. Hon svarade med ett nej. Jag beundrade hennes ansikte. Jag kommer ihåg att jag har sett henne tidigare. Det var då jag kom ihåg. Hon hade varit min bästis vid förskolan till femman tills jag blev ihop med en tjej som sa åt mig att undvika Melissa. Melissa hade redan sprungit iväg. Det blev inte så mycket av tjejen jag var ihop med. Jag flyttade till Stockholm och jag har inte sett sen dess. Vad mycket hon har förändrats sen femman...

 

Melissas perspektiv: Jag såg att det var Felix som kom gåendes. Jag vände mig om men han stoppade mig och frågade om jag var vilse. Jag sa nej. Visst jag ljög men jag har ingen lust att få hjälp av honom. När jag var bara några decimeter från honom så kollade jag på hans ansikte. Jag kom ju ihåg att jag hade sett honom tidigare förutom på konserten. Jag tror att han var min bästis från förskolan tills han blev ihop med en tjej. Han undvek mig! Kan ni fatta det? Bara för en tjej. Tänk att jag glömde honom. Men han flyttade ju, var det till Stockholm!?

Jaja jag hatar honom iallafall och inget kan få mig att ändra min syn för honom! Men iallafall efter att han frågade om jag var vilse så hade jag sprungit iväg och jag visste inte vilken väg jag skulle ta så jag gick tillbaka och som jag trodde så var Felix på ungefär samma ställe jag gick fram och frågade om han kunde hjälpa mig.

 

Felix perspektiv: Efter att hon hade sprungit iväg så fortsatte jag att gå. Efter en liten stund såg jag någon komma. Melissa. Hon frågade om jag kunde hjälpa henne. Jag blev ganska förvånad eftersom hon också förmodligen visste at jag dumpade henne som bästis i femman. Jag svarade med ett leende och sa- Självklart. Hon frågade vilken väg hon skulle ta fast hon lät ganska sur. Är hon så mot alla eller är det bara mig? hum... Jag tror att det bara är jag. Jag frågade vart hon bodde och hon svarade************ 20. Jahopp nu vet jag vart hon bor jag kanske kan skicka ett förlåt kort fast hon förlåter mig nog inte... Jag hjälpte henne och hon gick iväg.

 

Melissas perspektiv: Jag hatar honom men hur mycket jag än hatar honom så var jag tvungen att gå tillbaka. Det var förnedrande. Han hade ett stort flin på läpparna när jag frågade vilken väg jag skulle ta. Det var nog ett vad-var-det-jag-sa flin. Åh jag hatar de. Han frågade vart jag bodde. Jag visste inte om jag skulle svara för då vet han ju var jag bor men tillslut sa jag var jag bodde nånstans. Han svarade och tillslut kom jag hem. Mina föräldrar hade nog inte märkt nåt trodde jag iallafall. När jag kom hem så var de faktiskt inte arga som alla andra föräldrar borde ha varit. De var nog de bästa föräldrarna!

______________________________________________________________________________________________

 

Jag hoppas att ni gillade kapitlet:) Ledsen att det kanske är lite tråkigt i slutet och att det blir typ likadant i varje perspektiv men jag skriver mer imorn. Hejdå :) Ha en bra dag eller näe det är ju snart kväll så ha en bra kväll. Godkväll